tussig

Havregrynsgröt, smörgås och ett glas juice. Jag spricker.
Frukost är egentligen jävligt gott, men jag äter bara det när jag är ledig. Tidiga mornar är jag för det första inte hungrig och har dessutom inte tid att sätta mig och äta frukost i lugn och ro. Dock brukar jag ta med nå mackor till jobbet och göra i ordning en kopp té som jag startar arbetsdagen med, rätt skönt.

Sista klapparna ska inhandlas idag, har inte lagt ned så mycket tid på att julhandla i år faktiskt. Orkar inte.. Den dagen jag går in för julen är väl när jag skaffat egen familj och ska fira med min karl och mina småttingar.

iPhone idag babes!

Tog en fika med Linnet idag i Gamla stan. På vägen in på tuben satte jag mig bredvid två fjortisar som gav mig snedblicken. Jag GILLAR INTE när de sitter och glor på en och lyfter ena ögonbrynet sådär kaxigt så jag stirrade ut henne. Jag vann såklart. Vi hade ögonkontakt tills hon tittade bort. Jag rörde inte en min, utan stirrade henne rakt i ögonen bara och efter det tittade hon inget mer på mig.. Sen kom en tant och satte sig på sätet mittemot mig, där den ena fjortisen hade sina fötter. Hon fick sig en utskällning av tanten såg jag, hörde dock inte för jag hade lurar i öronen. Verkar inte bara vara jag som ogillar de osköna små liven.

Jag och Linnet hade mycket att ta igen, vi babblade i munnen på varandra som alltid :) Har ju inte träffats sen i somras ffs! Men jag hoppas hon stannar i Tyresö över jul och nyår och att hon firar nyår med mig!

Nu ska jag gräva ner mig i mitt megastora granatäpple.

Såja, nu har jag donat med kuddarna så jag ligger relativt bekvämt. Datorn höll på åka ner i golvet samtidigt, är väl en tidsfråga när det händer egentligen, så som jag håller på flyttar den fram och tillbaka.

Kom hem runt 23.30 från middagen hos familjen Cederborg. En bra kväll har det varit, saknade F extra mycket dock när jag var hemma hos honom och han inte var där..

Jag är trött, kom på att jag inte behöver stanna uppe så länge jag orkar kämpa emot ögonlocken med tanke på att jag är ledig 3 veckor nu. Dessutom kanske man ska försöka gå upp tidigt imorgon och komma iväg och julklappsshoppa lite. Nu är även snowboardkläder fixat. Baggy. Bettan tog fram en bräda som jag fick provstå på lite, omöjligt att jag kommer lära mig åka snowboard säger jag bara.

Somnar snart.. Natt.

Schjukt schjuk!
Jag har åkt på en förkylning, en rejäl sådan, kände av den igår och idag slog den till ordentligt. Känner mig hängig, är snorig och ögonen bara rinner.. Näsan gör ont av allt snytande, bihålorna trycker.. Buuu, det är ju julfest på fredag! Som känt så brukar man vara mindre tålig av alkoholintag i sådana sammanhang. Kan bli farligt det här eller så kommer jag bara vara seg och vilja hem och sova. Men det tvivlar jag på.

Jag är rädd.. Rädd för att åka snowboard för första gången när jag är i alperna. Försäkring - CHECK!

Nu ska jag försöka sova bort min sjukdom.

Han var rädd och jag var rädd,

men här fanns denna öppenhet.

Han var lika underbar och skör och vacker

som en blomma som stod i full blom och darrade i vinden.

marie says:

allt är helt sjukt

marie says:

såå lova mig loisa

marie says:

ljug inte, bryt inte mot lagen, börja inte knarka och lämna mig för fan inte!


Man har alla sina hemligheter, men jag är nog mest som en öppen bok för mina nära. Jag visar det jag känner, jag skriver mycket om det jag tänker och jag pratar med dem när jag behöver.

Tiden har gått rätt fort., men ändå inte. För inte så längesedan pratade jag och Fred om att han snart skulle få öppna första paketet i julkalendern jag gav honom. Idag är det redan den 7:e. Men samtigt var det 3 veckor sedan han åkte. Känns mer som 6 veckor. Om mindre än en månad är jag förhoppningsvis hos honom och om lite mer än en månad har han varit borta i 2 månader, en tredjedel av de långa 6 månaderna vi ska vara ifrån varandra.

Det går fort men samtidigt långsamt. Men det har gått bra iaf, bättre än jag trodde.
Babe..

Nu ska jag mumsa lite på mina nya favoriter Remi mint kakor från Göteborgs, och så lite pomelo som alltid såhär års.

Tänka sig att Batman extraknäcker som bartender.

Återigen folk som läser min blogg..

Jag har inte den blekaste om vilka som egentligen läser min blogg. På ett sätt känns det ändå skrämmande då jag skriver om mina tankar, funderingar och om mitt liv. Folk jag träffar på gatan eller i centrum kanske vet mer om mig än vad jag tror.

Gång på gång har jag blivit överraskad med folk som säger att de läst min blogg, personer som jag aldrig trodde ens skulle vara intresserade av bloggar. Handlar väl inte riktigt om intresse egentligen utan mer att man bara läser för att man har en viss bekantskap.

Känner nu hur jag maler på med massa ord bara, personligen brukar jag ogilla att läsa andras långa inlägg, speciellt när de är ointressanta som detta.

Undrar hur många som skulle läsa om alla läsare registrerades och hur förvånad man skulle bli när man ser vilka som egentligen är inne här. Det här är mitt lilla nätverk. Här når jag ut till folk, men det är även min dagbok, som alla som vill har tillgång till.

Nu mitt i allt funderande undrar jag hur det kom sig att jag började blogga? Jag har iofs alltid fört "dagbok" tidigare på Lunar, PA och sånt crap. Lite skämmigt är det ju att gå tillbaka och läsa sånt ibland, ganska tydligt är det att jag alltid skrivit det jag känner.

När något hänt eller om jag är glad eller ledsen så känner jag ett begär av att blogga. Det är min terapi på något sätt. Det är min vän. Vissa gånger skriver jag grejer som jag sedan känner att jag inte alls bör publicera. Då hamnar de inläggen i utkast, men de finns ändå kvar. Jag känner mig så mycket lättare efter jag skrivit bara och jag tror att det är många som känner likadant. Tråkigt är bara att vissa döms för att de har en blogg och skriver om diverse saker. Hittills har jag inte fått någon negativ respons iaf. De som inte får ut något av att läsa bör inte läsa helt enkelt.

Jag har egentligen inget emot att folk läser det jag skriver så jag fortsätter mitt bloggande. Min blogg är Jag.