tussig

 

Denna låt kommer jag spela sönder mina trumhinnor med, Will Smiths dotter for president.

 

  

 

 

 

 

 

 

 

Ibland när man diskuterar något eller bara pratar om en viss sak.. T.ex kärlek, eller närhet. Så slår en tanke mig.

Det gjorde det nu, och jag känner bara "helvete, varför?"

 

Nivet det här att kunna bara hänga i sängen en hel dag och njuta av att vara med varandra. Skratta, mysa, åla sig runt varandra, retas, skeda, somna. Folk gör inte sånt längre. Folk ska upp och fånga dagen.

Jag vet dock en person som kan göra sånt. Och denne är som han är (säger inte att det är positivt) men han utger sig inte för att vara något annat heller (vilket många andra tycks göra nowadays).

Men när jag kom att tänka på detta så kände jag bara "helvete också".. Aldrig stressad, alltid slapp, och på gott humör.. och jävligt slapp. Ibland för slapp, han tillochmed skrattar slappt. Men jag gillar det för jag trivs och det känns bekvämt. Och det är åt helvete. Och den här känslan slår mig en gång varannan månad, helveteskänslan alltså.. Så riktigt så farligt är det inte.. Eller?

 

 

/Ekot