tussig

The Dream - Nikki part 2

Jag har så mycket jag vill skriva men inte kan. Så mycket jag behöver få sagt men vet inte till vem. Jag tror jag inte heller riktigt vet vad jag vill ha sagt.
Jag vet bara att det är så typiskt mitt liv att allt har så dålig tajming och att jag alltid har ett dilemma.

Varför väljer jag att vara här och sitta med min mobil i handen när jag kan vara någon helt annanstans eller tillochmed faktiskt sitta här med mobilen i handen men med en helt annan känsla inombords. 
Eller.... Fuck this and fuck you.

Jag går av när folk inte kan stava ordentligt!

"Förskyld"..

Jaha, men du är inte bara förkyld då?



Idjöts.

Jag har tryckt i mig så mycket mat under middagen så hela jag snart luktar som en köttbit..

Måste snart rycka upp mig och packa lite och ta en dusch och inatt bär det av till Muskö så fort Freddan slutat jobba.
Muskö. Muskö. Muskö. I love Muskö. Och lyckligtvis ska hela helgen spenderas där.


Nu ska jag boka Kinaresa med family & love. YES!


Bubye.

Förra veckan när jag skulle slänga soporna fick jag mig en överraskning som vilade högst upp på trappan.. En skithög.

Jag och Fredrik äcklades lite av den. Sedan tänkte vi inte mer på det.
När vi kom hem en stund senare luktade det apa i porten. Då hade Mackan anslutit till sällskapet. Fnittrandes som ett gäng småflickor sprang vi ut ur porten pga stanken..

Jag har faktiskt slutat förvånas av sådana händelser när det gäller vårat trapphus. Det som däremot förvånar mig lite är att Fredrik och Markus slår på youtube och börjar sjunga med i denna låt som om de aldrig sysslat med annat:

Ännu en FF helg har flygit förbi.

Fredagen slutade med lite övertid på jobbet och sen raka vägen till "Smaka på Stockholm" med 700 andra turkar och Emil. Det var trevligt, Emil är trevlig.

Lördagen spenderades mestadels i solen samt på Långholmen där det var Skrattstock. Mitt kära Hürcompagni var något glada på alkoholen när jag anlände så jag gick till några mindre alkoholiserade barndomsvänner som råkade hålla till alldeles bredvid. Kvällen slutade med städning hos Loke samt köttbullar och potatis efterföljt av en liten utgång.


Jag känner att jag behöver tala om att jag älskar människorna omkring mig. Jag älskar att kunna sitta hos Loke och stirra på Spotify på en teve och äta i tystnad. Jag älskar framförallt att ramla in i mitt och Fredriks hem mitt i natten och vara så otroligt trött men lycklig och jag kanske inte vaknar med Fredrik bredvid mig alla dagar, men då vaknar jag istället med hans röst i telefonen. Jag älskar mitt nu.

Nu ska jag gå och laga mat åt karln min som är på väg hem från Halmstad.

Jag är inte Deppig.

Det handlar om att ge och ta.
Ni är dem som tar, och jag ger. You like? You want more?