tussig

 

Underbart! 

 

 

 

 

Jag har så mycket att säga om vänner, allt vill komma ut på en och samma gång, speciellt när jag är lite, lite besviken, och jag vet inte var jag ska börja..

Jag påminns ofta, faktiskt mer och mer på senare tid om vilka som är mina riktiga vänner. Och dessa värdesätter jag högt, högt, högt på min lista. Man behöver liksom inte säga så mycket, man bara vet. Och man behöver inget tjafs eller annat tjejigt skit. Man bara är och det finns ingen som dömer en. 

 

Sen finns det andra, som också är vänner som jag antagligen skulle ta ett skott för. Men som kanske inte ligger riktigt lika varmt om hjärtat men som ändå ligger där och puttrar.. De kan ha åsikter och de kan döma, men därför får de stå där och puttra, och grytköttet blir aldrig tillräckligt mört och det finns en anledning till det.

Där står Ni. Och här står Vi andra, med ett rent och luftat samvete. Jag är rapp i käften ibland, men jag är hellre det och vädrar min käft direkt om det är något jag tycker och tänker. Än att jag jäser på det och vädrar den inför andra.

 

 

 

Jag har inte rökt på, vet inte varför det blev relaterat till mat, jag har ju nyss ätit?

 

 

Puss och gonatt.

 

Kvällens toner för miljoner: Debussy - Clair De Lune

 

Otäckt hur bra sånt här kan stämma in ibland!?

Fisk och vädur: Fiskarna har mycket vågade och livliga sexuella fantasier, men tenderar att hålla dem för sig själv. Väduren utstrålar dock tålamod och styrka vilket kan få Fiskarna att skjuta sin blyghet åt sidan och omsätta sina fantasier till verklighet. Om Väduren lyckas få Fiskarnas förtroende finns det mycket goda chanser att det blir många spännande möten i sängkammaren. Framtiden ser ljus ut för såväl en kortare affär som ett längre förhållande. 

 

Denna låt kommer jag spela sönder mina trumhinnor med, Will Smiths dotter for president.

 

  

 

 

 

 

 

 

 

Ibland när man diskuterar något eller bara pratar om en viss sak.. T.ex kärlek, eller närhet. Så slår en tanke mig.

Det gjorde det nu, och jag känner bara "helvete, varför?"

 

Nivet det här att kunna bara hänga i sängen en hel dag och njuta av att vara med varandra. Skratta, mysa, åla sig runt varandra, retas, skeda, somna. Folk gör inte sånt längre. Folk ska upp och fånga dagen.

Jag vet dock en person som kan göra sånt. Och denne är som han är (säger inte att det är positivt) men han utger sig inte för att vara något annat heller (vilket många andra tycks göra nowadays).

Men när jag kom att tänka på detta så kände jag bara "helvete också".. Aldrig stressad, alltid slapp, och på gott humör.. och jävligt slapp. Ibland för slapp, han tillochmed skrattar slappt. Men jag gillar det för jag trivs och det känns bekvämt. Och det är åt helvete. Och den här känslan slår mig en gång varannan månad, helveteskänslan alltså.. Så riktigt så farligt är det inte.. Eller?

 

 

/Ekot

 

 

 

 

 

 

Bra fest. Bra moves. Bra låt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag höll på att halka i duschen häromdagen. Det fick mig att tänka.. Denna tanke har slagit mig förr, och den gör mig deprimerad.

Tänk om jag hade halkat, och brytit nacken eller liknande. Jag hade dött i min ensamhet, naken och inte förrän ett par dagar senare när de saknat mig nog på jobbet så skulle antagligen Marie komma upp och hitta mig med halva kroppen i badkaret och halva utanför, naken. Med duschvattnet igång. Det blir en dyr vattenräkning.

 

Jag vill inte dö ensam, framförallt inte naken (trots att jag är snyggast så).

 

 

 

 

Jag älskar dig min Idiot! 

 

 

 

Det är något med apoteket.. Jag får underligt nog en sorts tillfredsställelse när jag handlar där. Hur kan man gilla att shoppa loss på apoteket?

Oavsett om det är halstabletter eller annat kul jag köper där så måste jag bara köpa något om jag satt min fot inne på stället. Fetisch?

Än sålänge så kittlar det inte i byxan när jag går in där. Det kan man ju vara glad för iallafall.

 

Bästa butiken, in sickness and health!

 

 

 

 

Faaackme. Såhär några dagar in på sjukdomsdagarna är det omöjligt att låta bli att börja nätshoppa. Jag har TRÅKIGT. Bored. bORED. bOred. boRed. borEd. boreD... Jajja, ni hajjar.

 

 

Varför blev jag inte född till indian? De lär ju aldrig bli sjuka.. Och de har, tillskillnad från oss "normala", häftiga huvudbonader.

 

Jag kanske spökar för mig själv eller så stämmer magkänslan, vilket gör att jag hamnar i det spelet som jag helst av allt vill undvika.. "Spelet" som jag trodde inte fanns med denna person. Denne person som får mig att må bra, och som får mig att le, konstant.

 

Det känns overkligt att det kan vara så bra? Det händer inte mig. Och därför kommer känslan. Är det jag, eller är det du? Eller så tar intresset bara slut..

 

Säg att det är jag, att jag är dum och få bort denna dumma onödiga känsla. Am I a crazy person?

 

 

 

 

 

Nu vill jag gifta mig. På en gång (dock inte med tjockisen i fulskjortan).

 

 

 

 

En liten fundering bah.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har ont i ryggen. Och kan inte göra något annat än att ligga ner. 

Känner mig som juni 2009 när jag bäddat på soffan för att bo där i en vecka då jag inte skulle kunna röra på mig speciellt mycket under den perioden.

Man tittar på tv, somnar, tittar på datorn i den mån det går, somnar, äter, somnar, etc.. I det här läget är somna det bästa, för det är enda sättet att komma undan smärtan. Och så fort jag öppnat ögonen, strålar det till i ryggen och smärtan är tillbaka. Det är åt jehovas irriterande.

 

Hursomhelst, "ideal".

Låg (på soffan) igår och funderade över min idealman. Jag är inte så kräsen. Enkla, normala, vardagliga saker duger för mig. Och varenda punkt jag kom på passade en speciell person in på. Och när det slog mig ville jag bara slå tillbaka! Alltid ska det vara något hinder. I detta fall inte pga honom (tror jag). Utan däremot avståndet. Avståndet som gör att vi förmodligen inte ens kan ta reda på om han är den mannen.

 

 

 FML.

 

 

 

 

Yes, you are. Och utge dig inte för annat.

Boys will be boys. And girls will always get fooled by their charm.

Av någon anledning tynar charmen sakta men säkert bort. Varför kan inte folk bara vara den de utgör sig för att vara från början?