tussig

Jag har ont i ryggen. Och kan inte göra något annat än att ligga ner. 

Känner mig som juni 2009 när jag bäddat på soffan för att bo där i en vecka då jag inte skulle kunna röra på mig speciellt mycket under den perioden.

Man tittar på tv, somnar, tittar på datorn i den mån det går, somnar, äter, somnar, etc.. I det här läget är somna det bästa, för det är enda sättet att komma undan smärtan. Och så fort jag öppnat ögonen, strålar det till i ryggen och smärtan är tillbaka. Det är åt jehovas irriterande.

 

Hursomhelst, "ideal".

Låg (på soffan) igår och funderade över min idealman. Jag är inte så kräsen. Enkla, normala, vardagliga saker duger för mig. Och varenda punkt jag kom på passade en speciell person in på. Och när det slog mig ville jag bara slå tillbaka! Alltid ska det vara något hinder. I detta fall inte pga honom (tror jag). Utan däremot avståndet. Avståndet som gör att vi förmodligen inte ens kan ta reda på om han är den mannen.

 

 

 FML.