tussig

Jag har ansiktskladd på mitt köksfönster, ett sedan länge - dött bonzaiträd, lappar.. Medmera, you name it. Allt som är fint att minnas från mina vänner.

Jag kan inte putsa mina fönster för det sitter minnen på dem. Jag kan inte slänga mitt bonzaiträd för jag gillar hur jag fick hålla tillbaka tårarna på den speciella dag jag fick det. Jag kan inte rensa ur och slänga lådorna jag bevarar allt små"skit" för jag vill inte sluta minnas.. Jag gillar att varje dag se kladdet på mitt fönster när jag kommer hem, hålla kvar tanken om att en dag ska jag doppa mitt döda bonzaiträd i gips och föreviga det.

Men minnena lever ju kvar. Man kan inte leva som en baglady. Jag ska putsa mitt fönster!

..... i sommar.