tussig

Jag satt och tittade igenom lite bilder på Facebook och blev glad när jag såg gamla bilder från en fest gamla Liumgänget var på, men så slog det mig plötsligt att det var samma natt som Simon tog livet av sig.. Och plötsligt slår glädjen i mig om till sorg och jag vill helst inte fortsätta titta på bilderna och ha vetskapen om att under en av våra många lyckliga kvällar tillsammans, gick Simon i sin ensamhet och var såpass olycklig att han inte ville fortsätta leva..

Att saker och ting ibland kan förändras så snabbt.
Det är så människor fungerar. Vi förändras, våra känslor förändras, därav även våra liv. Gillar vi förändring? Oavsett om det är bra eller dåligt? Förändras vi medvetet?

Varför kommer man ofta på i efterhand hur mycket en person betyder för en.. När det är försent att säga det, och förändra det som redan skett. Och man önskar att man kunde ta tillbaka något man gjort och att man hade handlat annorlunda i vissa lägen.

Man kanske varje dag borde visat den personen hur mycket han betyder för en istället för att irritera sig över oväsentliga grejer som gjort att man bråkat och gjort varandra ledsna.. Helt i onödan.

Hjälper det om jag säger att Jag älskar Dig så det gör ont.. ?