tussig

Ett jävla tjat om kommunaltrafiken, jag vet. Men jag har kommit i underfund med att det inte är själva trafiken eller själva bussen/tunnelbanan som stör mig, det är ju människorna. (Som oftast är anledningen till allt ont).

Jag gick av buss 4 imorse som var proppad med folk och gatan var proppad med folk som skulle på bussen. I vanlig ordning så ska idioterna av folkmassan som ska på bussen tränga sig upp på bussen samtidigt som de andra ska av. När jag gått av ser jag hur en gammal liten tant försöker komma av bussen vid andra dörren, medans en man står och glor på henne och har ena foten på bussen och andra på marken. Tanten når knappt ner till marken samtidigt som hon försöker hålla i sig för att inte ramla och idiotmannen står bara och glor på henne, när han istället bara kan sträcka ut sin hand och hjälpa henne få upp balansen och då troligtvis komma på bussen fortare i sin lilla brådska att få sig en plats.

Jag blir så arg! Det brinner i min skalle när jag ser sånt. Det får mig att tänka på min mamma. När hon blir gammal, vem kommer hjälpa henne då ? Jävla Stockholmare, stadsbor eller svenskar, jag vet inte ens vad jag ska skylla på.. Dålig uppfostran kanske.

Till slut hinner en tjej som går en bit framför mig fram till tanten och tar tag i henne och hjälper henne av bussen och över snödrivan eftersom busschauffören stannat bussen 3 meter från trottoaren också.

Det gjorde mig varm. Än finns det hopp för människosläktet.