tussig

Darin - Runaway

Ja, det pirrar i hela mig.. Det är inte jag som styr.
Livet är som en bok. En berättelse, med flera kapitel. Man avslutar ett och påbörjar ett nytt, med nya händelser och man vet inte vad som komma skall.
En ny berättelse. Jag får en klump i magen ibland, andra gånger fjärilar. Jag vet inte hur jag ska beté mig, säger konstiga saker. Säger oftast alldeles för mycket, alldeles för ofta. Om jag ändå kunde hålla tillbaka lite då och då, men jag fungerar såhär och jag är knäpp. Ordet, eller känslan K gör en knäpp, iallafall mig. Jag skulle vilja se det som någon sorts sjukdom, som både kan vara positiv och negativ. Människor blir liksom inte riktigt sig själva. Och i det här fallet är det inte mitt fel att den här människan är en sådan underbar fröjd för ögonen så jag inte kan sluta tjuvtitta. Det är tidigt att säga något om det, det är tidigt att blogga om det. Det är töntigt att blogga om det, men jag är tönt. Och det struntar jag i, för enbart detta kan få mig att le från ena örat till det andra. Och i slutändan är det det enda som räknas. Min bok, min berättelse skall precis som i en saga, sluta lyckligt.