Återigen det här med kärlek..
I vissa böcker eller filmer t.ex så återberättas vissa grejer för man ska uppdatera sig lite och minnas händelserna i tidigare kapitel. Minns ni när jag skrev att livet är som en bok? Nu återberättas ett av dessa kapitel i min livsbok. Känslan återberättas, den är tillbaka. Men är den tillbaka för att stanna? Min bok är långt ifrån redo att publiceras..
"I am someone who is looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can't live without each other love.."
Citat ur ett Sex and the city avsnitt jag såg häromdagen som bara får mig att vilja gråta.. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Men.. Finns det något sådant? Det kunde heller inte komma vid ett sämre, eller bättre tillfälle än vad det gjorde. Jag kan inte avgöra om det var bra eller dålig tajming. Men det högg till i hjärtat och jag höll tillbaka tårarna medans min hand låg i din..
Jag vill gärna tro att den sortens kärlek finns. Och jag tror att den finns.. Men samtidigt känns det som jag är väldigt naiv när jag sitter här och hoppas.