tussig

Jag har så ont i magen och ryggen tillochfrån idag så jag jobbar hemifrån.

I helgen var jag ute och käkade middag med Marie och Omran och då när vi beställde vin bad vi vår efterblivna servitris (efterbliven pga flera orsaker) rekommendera ett vin som passade våra önskemål. Men det slutade med att vi grimaserade för varje liten zip vi tog.

Dagen efter träffade jag tjejerna och vi var på Jensens Beefhouse och även där ville vi ha lite vin och de rekommendera ett efter samma önskemål som dagen innan.. Det var inte heller gott.

Båda gångerna hade jag redan bestämt mig för ett vin på menyn, men så har de rekommenderat ett annat och vi har valt det vin de föreslagit, vilket visat sig varit fel båda gångerna.. De gånger vi valt vin själva i sådana sammanhang så har det visat sig att vinet varit riktigt gott faktiskt.
Nästa gång väljer vi vin på eget bevåg! 

Efter lite alkoholintag i lördags blev Elli lite kärleksfull och givmild bland annat. Hon nämnde att hon vet hur mycket jag vill ha en systemkamera och föreslog att jag köper en när jag fyller år och att hon betalar en del av den. Never, säger jag bara. Skulle aldrig låta dig lägga ut dem pengarna på en present till mig silly. Men fin tanke där.
Men det jag egentligen vill komma till var när hon sa att jag aldrig får lämna henne. Hur hon kände att hon behövde mig medans jag var i alperna. Jag kände samma sak när jag var därborta, trots att jag äntligen fick vara med Fredrik så saknade jag mina tjejer.

Det känns skönt och veta att mina vänner behöver mig precis lika mycket som jag behöver dem. :)