tussig

Coldplay - Trouble

Det känns som jag fortfarande är mätt från igår. Vi käkade på mongoliska och rullade ut därifrån vidare till bion. Barnhemmet, sweet jesus, den var läskig. Ett tag höll jag på börja tjura haha. Inte för att jag var rädd, för det var jag. Men mer för att det kröp en obehaglig känsla i hela kroppen. Kom och tänka på det när jag höll tillbaka tårarna, varför grinar jag? Kvinnor är ju helgalna i filmer, går runt i mörkret och ska utforska grejer. Never in my life, jag skulle lägga mig under täcket och ligga kvar tills natten blev dag. Jag skulle vara så rädd så mina ben skulle inte kunna hålla upp mig.

Men filmen var jäkligt bra trots allt. Jag hade noll förväntningar på den, trodde den skulle va skit rent ut sagt. Men den var riktigt bra, slog undan fötterna på mig. Psyket fick ta lite stryk under hela filmen haha.

Sen kom jag även att tänka på en grej.
När det gäller barn blir mammor oövervinnliga. Mammor kämpar för sina barn, mer än fäder faktiskt. Eller det är mer att kvinnor ser olika möjligheter, testar alla möjligheter. Fäder håller kvinnorna tillbaka, ger upp. I filmer är det iaf alltid så, oftast. Typ att de skakar om kvinnan och säger att nu får hon sluta innan hon blir galen, men hon fortsätter driva på tills hon får svar. Mamma är hulken.