tussig

Duffy - Warwick avenue

Jag vill vara personen jag var för snart ganska exakt ett år sedan.
Eller kanske inte vara, utan bara känna den känslan jag kände då.
Jag var lycklig, jag skrattade mig igenom dagarna. Jag var spännande och fångade uppmärksamhet (antar jag?) och mitt liv kändes nytt.
Jag var glad över att gå till jobbet och få ännu en rolig dag tillsammans med mina vänner.

Jag är lycklig, jag skrattar och mitt nuvarande liv är fortfarande nytt för mig, men det är mycket som bekymrar mig. Och det vill jag slippa. Bekymmer gör mig till det sorgsna ansiktet på tunnelbanan. Den tankspridda och inte alls lika glada personen jag vet att jag kan vara.
Jag vill skratta och slippa fastna i mina egna tankar 10 sekunder efter, för att ytterligare 5 minuter senare komma på mig själv sitta och stirra och försvinna i mina egna tankar.

Folk ska inte behöva knuffa till mig för att jag ska vakna upp eller för att försöka få mig att rycka upp mig.

Återigen, jag kan inte hjälpa det..
Det är väl en fas bara.. Hoppas jag.