Ögondroppe
Du föds naken och lämnar ögat i sårbarhet, frustration och förtvivlan.
Vandrar längs min kind under hat, kärlek och förbannelse.
Efter att ha färdats så långt som till hakspetsen är ändå hoppet det sista som känns vid innan du lämnar min känslosamma men trygga hy.. Hoppet om att någonting, någon dag kommer göra att det känns bättre igen..
Till sist slår du mot marken i tusen delar för att födas om på nytt.
En början på något som aldrig kommer att ta slut..
Saknar dig..
Kommentarer
Trackback