If you can't love me know, don't love me later - when my later is much greater

Chris Martin - Paper loving

Jag tänker på när man var liten.. När allt stannade vid hångel och max lite gnidning, härliga tider.

I vuxen ålder är det inte så, man får lite hångel men alltid förväntas det gå längre. Oftast går det längre, förhoppningsvis för att man själv vill och inte bara för att det "händer". Förr kändes det bara pirrigt, nu är det attraktion och även pirr, men inte i magen.
Det är lite once you go black - you never go back över det hela. Dock har jag ingen erfarenhet av det ordspråket. And I never will..

Men jag är inte rasist.. Jag är bara kines!


Vems story? "My story"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback