tussig

Tyresö kyrka 24 februari, vi tog farväl av vår älskade ängel Emil Linnell - Alltid älskad, aldrig glömd.

Queen - Love of my life

...jag såg dig på håll. Jag såg ditt mörka hår, din gula tischa, och ljusblått av jeans. Det blev för jobbigt och jag vände mig om. Jag ville gå fram och se dig en sista gång, men jag var rädd. Jag drog ut på tiden.. Skulle hänga av mig jackan. Samla mig lite. Men sedan var det försent, de stängde igen kistan. Och nu är jag bara arg på mig själv. Om jag bara fått lite mer tid.. Den ständigt återkommande känslan; Om man bara kunde fått lite mer tid. Med dig.
Jag ville verkligen gå fram till dig Emil, men jag tror inte du hade velat det. Mitt sista minne av dig ska inte vara i en kista.

Känslan att vara totalt uppgiven. Kvarlämnad. Otroligt sorgsen och rösten inombords skriker av förtvivlan. Allt på en gång, jag kände allt man kunde känna på samma gång. Huvudet var totalt blankt när jag gick fram till kistan för att ta farväl.. Jag måste hålla mig uppe på benen.Håll balansen Loisa. Jag kan inte ens komma ihåg hur det såg ut där framme. Alla vackra blommor. Tanken bara att du låg i den stängda kistan. Klappa på en bit trä och inte kunna nå dig, röra dig. Panik. Tamigtilldig. Hållommig. Sägattalltskablibra.

Från det ena till det andra.. Varför sitter vi här? Varför gråter alla? Vart är Emil, ring Emil. Vi ska inte vara här. Det är inte på riktigt. RingbaraEmil!
Jag har varit med om mitt livs absolut sorgligaste dag.


Ett hjärta av röda rosor från dina tjejer Emil. Jag har varit med om dig, jag kan inte förlora dig.