tussig

...jag såg dig på håll. Jag såg ditt mörka hår, din gula tischa, och ljusblått av jeans. Det blev för jobbigt och jag vände mig om. Jag ville gå fram och se dig en sista gång, men jag var rädd. Jag drog ut på tiden.. Skulle hänga av mig jackan. Samla mig lite. Men sedan var det försent, de stängde igen kistan. Och nu är jag bara arg på mig själv. Om jag bara fått lite mer tid.. Den ständigt återkommande känslan; Om man bara kunde fått lite mer tid. Med dig.
Jag ville verkligen gå fram till dig Emil, men jag tror inte du hade velat det. Mitt sista minne av dig ska inte vara i en kista.

Idag är jag väldigt glad! Det är en skön (och nuförtiden väldigt uppskattad och efterlängtad) känsla.
Jag och Pillan gick till slut med på att lämna det obligatoriska fredagsmyset på Obaren igår för Sturecomp med alla vänner. Det visade sig vara ett bra val, vi kom ut något bittra från tjejtoan efter vi anlänt men separationsångesten från O övergick snabbt i total lycka och jävlar i min låda vad kul alla hade igår!

Inatt får jag sällis av mina favorittjejer. Vi ska skeda men med händerna på täcket och imorgon bär vi oss av tillsammans. Det kommer bli tungt men förhoppningsvis får man lite ro i sinnet. Hursomhelst så gör vi detta tillsammans.

Även du, aldrig glömd.. Idag hade varit din 24årsdag. Om Du och Emil är på samma plats idag så vet jag att Emil kommer ta med dig på några av livets drycker och en helgalen kväll.

Sov sött fina och förevigt saknade människor, Ni fattas oss.

Jag drömde om dig för första gången inatt..
Winback hade abonnerat en SLbuss, och vi satt längst bak och kastade dipp på varandra och var sådär äckligt barnsliga som vi är så bra på.
Jag vaknade med ett léende på läpparna som snabbt byttes ut mot tårar.

Den här veckan har varit jobbig Emil.. Om jag jämför känslan mot första veckan så har den här varit värre. Begravningen äger rum imorgon och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vet inte hur jag kommer reagera och jag vet inte om jag kommer kunna kontrollera mig själv. Jag vet heller inte vad jag ska ha på mig.. Det känns oviktigt, vad man ska ha på sig......
Men jag vill ju vara fin för dig. Jag tror jag ska locka håret kanske, och ha min parfym som du gillade.

Vaka över oss imorgon min ängel.

Livet var på topp. Jag var så lycklig och mina största bekymmer var att jag ville flytta närmare stan eller önskan att höra från en viss person.. Som egentligen betyder vadå för mig?
I samma veva undrar jag, är du lycklig där du är? Du kanske ser oss och skrattar med oss, men kan inte prata med oss. Du kanske är ensam...




Jag tänker på dig alltid. Det kanske börjar bli tjatigt men jag saknar dig väldigt, väldigt mycket..

Jag är bara arg idag..
Jag trodde att jag trodde på ödet. Men det fanns ingen som helst mening med att Du skulle lämna livet i så tidig ålder.
Och jag skäms. Jag skäms över att jag inte njutit av livet som Du gjorde och hade gjort.. Men ändå lever Jag och inte Du.

Såna här dagar.. När man hållt sig inne och i sällskap av ens egen skugga en hel dag. Det är såna här dagar man egentligen ska undvika när läget är som det är..

Welcome to the good life?

Men en sak glädjer mig, och det är att jag har min ängel på jorden - Fredrik Cederborg. JÄD, no matter what.

Världens finaste och mest saknade människa.


Var någonstans börjar man...

Jag brukade sitta och titta på dig på jobbet.. De många och mörka ögonfransarna som ramar in dina bruna ögon. Ett perfekt lager skäggstubb som pryder dina käkben. Hårlockarna som faller lite lätt ner över pannan, underläppen som putar ut lite extra och det perfekta smilet som gör damerna galna. Och inte tal om den grekiska bringan... Jag log och kände mig väl till mods när jag tittade på dig. Min fina vän som charmar vemsomhelst.

Jag saknar dig, och jag älskar dig så mitt hjärta värker. Jag går sönder.