tussig

Ibland undrar jag om folk är. På riktigt. Efterblivna.
Trots att de ser rätt normala ut. Var till tandläkaren idag och frågade en grej om betalningen hos killen som sitter i receptionen. Då bara nickar han på huvudet och tittar på mig som ett fån. Jag tittar frågande på honom i väntan på ett muntligt svar, och han nickar igen utan att säga något. Jag får lust att ta tag om hans axlar och ruska om honom, UTVECKLA DITT SVAAAR! Jävla retard. Sa jag förresten att det var Citydental jag var på? Ne....

Sedan kommer tandläkaren och ropar upp mig. Det råkar vara en ung kille, rätt fresh. Kul att han ska gräva in min mun.... Där sitter han med sina stora blå ögon och tittar på mig och förklarar på engelska vad som måste göras med mera. Och jag upptäcker att min engelska är rätt bra trots allt.

Tandläkarbesöket slutar med att jag går därifrån 40 kr fattigare. Dock kommer det roliga senare. Jag kommer att göra en krona på en tand och detta kommer att kosta mig några besök till samt 3300 härliga slantar. Livet är allt underbart ibland va..?

Förresten, mitt internet fungerar nu, vilket betyder att jag äntligen kan lyssna på min nya playlist på Spotify som jag slängde ihop strax innan Com Hem sjönk lägre än Glocalnet i mina ögon, och då i service och funktion.