tussig

Det här är inte mitt liv.. Jag känner inte igen mig längre.
Sånt här händer inte. Det händer inte en själv och det händer inte ens nära och kära.

Jag är arg, arg på den som bestämmer vem som ska råka ut för såna här saker. Arg för att liv förstörs, arg för att Han inte alls förtjänar att bli dömd till det liv han har framför sig. Arg för att Hon är ensam, för att Hon är långt ifrån mig så jag inte kan hålla om henne och säga att allt ska bli bra.

Hur fan ska man ta ett sånt här besked?

Jag mår illa, jag blir illamående av livets äckliga prov.
Jag vill skrika och slå.