Loisa
Återigen folk som läser min blogg..
Jag har inte den blekaste om vilka som egentligen läser min blogg. På ett sätt känns det ändå skrämmande då jag skriver om mina tankar, funderingar och om mitt liv. Folk jag träffar på gatan eller i centrum kanske vet mer om mig än vad jag tror.
Gång på gång har jag blivit överraskad med folk som säger att de läst min blogg, personer som jag aldrig trodde ens skulle vara intresserade av bloggar. Handlar väl inte riktigt om intresse egentligen utan mer att man bara läser för att man har en viss bekantskap.
Känner nu hur jag maler på med massa ord bara, personligen brukar jag ogilla att läsa andras långa inlägg, speciellt när de är ointressanta som detta.
Undrar hur många som skulle läsa om alla läsare registrerades och hur förvånad man skulle bli när man ser vilka som egentligen är inne här. Det här är mitt lilla nätverk. Här når jag ut till folk, men det är även min dagbok, som alla som vill har tillgång till.
Nu mitt i allt funderande undrar jag hur det kom sig att jag började blogga? Jag har iofs alltid fört "dagbok" tidigare på Lunar, PA och sånt crap. Lite skämmigt är det ju att gå tillbaka och läsa sånt ibland, ganska tydligt är det att jag alltid skrivit det jag känner.
När något hänt eller om jag är glad eller ledsen så känner jag ett begär av att blogga. Det är min terapi på något sätt. Det är min vän. Vissa gånger skriver jag grejer som jag sedan känner att jag inte alls bör publicera. Då hamnar de inläggen i utkast, men de finns ändå kvar. Jag känner mig så mycket lättare efter jag skrivit bara och jag tror att det är många som känner likadant. Tråkigt är bara att vissa döms för att de har en blogg och skriver om diverse saker. Hittills har jag inte fått någon negativ respons iaf. De som inte får ut något av att läsa bör inte läsa helt enkelt.
Jag har egentligen inget emot att folk läser det jag skriver så jag fortsätter mitt bloggande. Min blogg är Jag.