tussig

Vet inte, men kanske påverkar mina sömnrubbningar även mitt immunförsvar för just nu känns det som jag blir sjuk av minsta lilla för att min kropp är alldeles för svag. Helgen spenderades hostandes, hemma. Och jag stannade hemma enbart för att jag inte ville bli sjuk. Men visst kom förkylningen krypandes ändå.

OK, jag julpyntade.. Fast jag egentligen hade tänkt skita i det helt och hållet. Men jag fick arslet ur vagnen och det är ju rätt cozy med julbelysning trots allt.

Simon Underwood

Jag och min äldsta bror i sin hemmagjorda frippa.
Detta år har Josef fyllt 30 jordsnurr och gift sig.

Imorgon blir det jobb, förhoppningsvis feberfri.

När man ska tatuera sig ska man göra som jag.. Tänka igenom den i ett par år, för nu vet jag exakt vad jag vill göra och det kommer bli så grymt snyggt!

Synd bara att jag kommer ligga och grina av smärta med tanke på att jag vill sätta de/dem på revbenen..

Daniel Adams-Ray - Gubben i lådan

Det är när hjärtat värker som man upptäcker hur extremt goa vänner man har, gamla som nya.

Jag har legat på den här soffan i två dagar och jag ska inte säga ruttnat för jag har sett till att duscha och hålla mig fräsch i den mån det går när man är sjuk (egentligen lika fräsch som vanligt men tvättprocessen känns några gånger jobbigare än vanligt). Men det enda ord jag kan komma på är "ruttna". Det är mycket som känns ruttet just nu.

Tillbaka till de desperata hemmafruarna.

Pixie Lott - Last night

Jag har ätit ett helt salladshuvud.. Men det var också det enda jag kunde få i mig just nu. Jag kan tillägga att det var ett rätt litet salladshuvud.

Intressant hur många fler besökare man fått helt plöstligt när man ändrat relationsstatus på Fejjan.. Nyfikna lirare! Ni är so last year ..

Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks..

Jag satt och tittade igenom lite bilder på Facebook och blev glad när jag såg gamla bilder från en fest gamla Liumgänget var på, men så slog det mig plötsligt att det var samma natt som Simon tog livet av sig.. Och plötsligt slår glädjen i mig om till sorg och jag vill helst inte fortsätta titta på bilderna och ha vetskapen om att under en av våra många lyckliga kvällar tillsammans, gick Simon i sin ensamhet och var såpass olycklig att han inte ville fortsätta leva..

Att saker och ting ibland kan förändras så snabbt.
Det är så människor fungerar. Vi förändras, våra känslor förändras, därav även våra liv. Gillar vi förändring? Oavsett om det är bra eller dåligt? Förändras vi medvetet?

Varför kommer man ofta på i efterhand hur mycket en person betyder för en.. När det är försent att säga det, och förändra det som redan skett. Och man önskar att man kunde ta tillbaka något man gjort och att man hade handlat annorlunda i vissa lägen.

Man kanske varje dag borde visat den personen hur mycket han betyder för en istället för att irritera sig över oväsentliga grejer som gjort att man bråkat och gjort varandra ledsna.. Helt i onödan.

Hjälper det om jag säger att Jag älskar Dig så det gör ont.. ?